I ljuset av det vackra
Att vara i närheten av det vackra gör någonting med mig. Jag blir förtrollad. Det är som om allt annat bleknar bort, löses upp och försvinner. Som att stå hänförd inför det finaste av konstverk och inse att alla andra tavlor just i den stunden upphör att existera, med ens färglösa och oväsentliga. Den där märkliga men underbara känslan av att man fylls med energi så ren så att det nästan gör ont att bära den i sitt hjärta. Så klar och med konturer så knivskarpa och gnistrande att de nästan gör ont att betrakta. En energi som ingen annan. I ljuset av det vackra föds jag på nytt. I ljuset av det vackra finns jag.