Jag sitter här förundrad
Den annalkande höststormen börjar ljuda genom den smala springan i det öppna fönstret. Men mörkret känns trots det frånvarande. En fest den gångna helgen ger ett ljus inom mig som håller hösten som råder därutanför borta. Ett ljus som vägrar den tillträde. Jag sitter ännu en gång förundrad. Förundrad över hur någon kan påverka mig på det sättet. Hur någon kan slå an allt det där i mig. Beröra mig så djupt. Så totalt. Samtidigt som det gör mig rädd då det får mig att känna mig så oerhört naken och sårbar på ett sätt som jag aldrig känt tidigare, så fylls jag även av en enorm värme. En vacker dualitet. Melodiskt strömmar den genom mig. Obesudlat ren och äkta. Den berör mig och får mitt hjärta att slå de där extra slagen. Poetiskt och overkligt. Jag kan inte annat än buga för denna nästan övernaturliga kombination av egenskaper och färdigheter. En kombination som tilltalar mig så oerhört. En som dansar med alla mina sinnen och som är omöjlig att bortse ifrån. Det är en förtrollande dans som jag inte kan undvika att låta mig föras bort av. Det viner i fönstret men leendet på mina läppar kan vinden inte påverka. Jag vet inte hur länge det får sitta kvar där men jag håller fast vid det så länge världen tillåter det. Jag sitter förundrad. Hur kan någon påverka mig så?
Lev och älska!
Daniel