En lite bättre värld
Återigen har jag fastnat i känslan av att vilja vara annorlunda, att vilja vara någon annan. Inte vara jag när jag inte är tillräcklig. Trots att jag är fullt medveten om det meningslösa i detta så är det ibland svårt att undvika. Jag antar att det är mänskligt att önska att man hade de färdigheter och förutsättningar som hade tagit en dit man vill. Att önska att man hade haft en annan verktygslåda att tillgå än den som man begåvats med. Tanken att man då kanske nått till den värld där känslorna i en önskar vara. Det är väl det vi alla strävar efter och som förgyller våra drömmar. Drömmar som i sig är själva grogrunden för de där önskningarna. Samtidigt känner jag mig så oerhört egoistisk när jag tänker så. Som om mina problem är viktigare än andras. Vad ger mig den rätten? De senaste veckornas turbulens håller i sig. På bussen till jobb lyssnar jag på en dokumentär om Franco-diktaturen vilket ger mina tankar om att vara otillräcklig lite perspektiv. Lidande och livsöden som gör att jag skäms för att jag tänkt de där tankarna om mina egna tillkortakommanden. Självfallet vet jag att det inte är jämförbart men förhoppningsvis kan det hålla de där meningslösa önskningarna om att vilja vara någon annan borta.
Kanske borde jag låtit alla de där känslorna ligga där begravda i mig som de gjort så länge nu. Kanske borde jag inte öppnat upp mig som jag gjorde. Jag vet inte om det förstört och skadat mer än gjort gott. Samtidigt finns den där lättnaden i mig. Lättnaden som kommer från att jag varit ärlig. Jag känner mig levande. De där känslorna är ju en del av mig och det är ju faktiskt den ende jag någonsin kommer kunna vara, och det är en sanning för oss alla. De enda vi någonsin kommer att vara är just oss själva. Så enkelt är det. Nej, jag tycker inte att de borde ligga begravda. De är alldeles för vackra för att hållas tillbaka. Och jag vill så gärna tro att oavsett allt så gör de världen till ett lite bättre ställe, lite färggladare. Känslor så vackra och rena kan inte göra annat än gott. Så måste det ju bara vara.
Lev och älska!
Daniel