Det är i fantasin som magin skapas
Jag sitter och lyssnar på en intervju med Lotta Lundgren. Det är ett bra samtal. Hon är en skön människa på många sätt. Behaglig att lyssna på. På frågan ”Vad vill du rekommendera?”, svarar hon, ”…bara kör hårt på hela kärleksgrejen, bara älska rätt ut, bara ös på…”. I mina öron klingar det vackert. En melodi. Det gifter sig väl med allt det som brinner i mig. Som jag tidigare nämnt så är måttfullhet och jag inte de såtaste av vänner och i skenet av detta tilltalas jag oerhört av hennes svar. Det är ju precis så man önskar att allt var. Att man bara kunde älska rätt ut, bara ösa på. Ge allt det där obeskrivliga allt utrymme och bara låta det flöda. Låta det gnistra och lysa upp. Livet är egentligen för kort för att inte ge det fritt spelrum. Men jag vet att världen inte fungerar så, att livet inte ser ut på det sättet. Tanken är dock fin, jag gillar den. Senare på kvällen ser jag filmen ”Känn ingen sorg”, och jag hamnar återigen i den där tankevärlden. Jag funderar vilken väg kreativiteten tagit mig i tjugoårsåldern om jag burit samma känslor i mitt bröst då som nu. Om den där viveln av ljust snurrat i mig när jag var yngre. En tid då jag själv spelade i band och drömmen om att bli musiker och rockstjärna fortfarande hade starka konturer. En tid då inget kändes omöjligt. Jag undrar vad som skrivits då. Vilka ord som då hade författats. Jag gillar verkligen filmen. Den får mig att känna. Den berör mig på ett ungdomligt sätt. Friskt. Jag dagdrömmer lite. Funderar på ett alternativt liv. Ett liv där mina vägar långt tidigare korsats med den mest fantastiska av människor. Antagligen hade inget blivit annorlunda men i fantasin blir den det. Det är i fantasin som magin skapas. Det är en bra dag för dagdrömmande och ibland tycker jag att man bara ska hänge sig åt just det. På många sätt är det en befrielse. Otyglat och oskrivet.
Lev och älska!
Daniel
