Småfull och rätt lycklig!

Dagen ligger insvept i en tjock dimma. Hemlighetsfull gryr den därutanför. Som om den inte vill avslöja vad den bär. Vill hålla det oläst. Allt det den kommer att bjuda på är dolt för mina sökande ögon. En sedvanlig mix av slentrian och det oväntade. På gott och ont. Det är lite så jag ser på det kommande året. Som höljt i dunkel. Jag försöker förbereda mig på alla eventualiteter trots att jag vet att det är lönlöst och utan vinning. Försöker skriva en manual kring hur jag ska hantera händelser ännu ej upplevda. En ständig process som går hand i hand med att jag hela tiden försöker tolka omvärlden. Försöker läsa mellan rader. Jag målar spöken med svärta. Både de som visar sig finnas och de som bara är en produkt av mina egna tankar. Båda lika verkliga när jag skapar dem. Olika scenarios av ”worst-case” bygger mitt 2014. Jag hoppas på att detta ska minska besvikelserna och göra de positiva överraskningarna relativt mer påtagliga. Det är min taktik. Det är uttröttande och stjäl oerhört mycket energi, men det är det enda sätt jag vet. Mitt sätt. Måhända krasst men likväl mitt enda verktyg. Jag försöker istället finna näring i stunden. I ett par ord i ett meddelande från någon jag tycker oerhört mycket om eller i en låt. I en bild eller i en dröm som förgyller min natt. Jag försöker finna energin i det jag kan. I det som står att finna, det som står till buds. Med ljusa stunder och ting försöker jag lysa upp mörkret och skingra den hemlighetsfulla dimma som sveper sig kring mig.