En oas i det skrivna
Ännu en gång dimper de där orden ner som en räddning. Precis när de som bäst behövs. Helande. Glädjande och värmande. Jag befinner mig i ett tillstånd där behovet är stort och plötsligt finns de där med sin vackra sång. Lystern som letar sig in i mitt innersta. Smekningarna som lugnar mig. För andra hade det kanske tett sig som ett helt vanligt meddelande, vilket det egentligen också är, men för mig blir effekten av de där orden så mycket större än bara något ”vanligt”. Så mycket skönare. Samtidigt gör dess makt mig lite rädd. Det gör mig utsatt. Naken är ett ord som jag ofta använder, men det är just så det känns. Egentligen har de där orden en för stor påverkan på mig för mitt eget bästa. Ja jag inser det. Jag är medveten om det, men vet inte hur jag ska minska dess magi. Jag är oförmögen. På ett sätt förlorad. Men just när orden kommer gör det inget. Mörkret och allt det där självkritiska är som bortblåst. Ett svagt minne. Något med allt mer tilltagande transparens. Resultatet av ett till synes vanligt meddelande, men för mig så mycket mer. En oas. Även om den där livsgivande källan bara är en hägring så slås jag av det vackra. Det fullständiga. Och även om allt bara är ett trånande hjärtas dröm så värmer det mig. Det fullkomliga.
Lev och älska!
Daniel