Jag är en drömmare
Jag är en drömmare. Jag har alltid varit en drömmare. Näringen jag finner i det tillståndet har alltid varit nödvändig. En oas. Ett ställe att vila. Jag tror att det är nödvändigt att ge sig själv den pausen. Att för en stund förflytta sig till den där imaginära världen. Den som är så tilltalande. Att då och då ge sig själv den huvudroll man önskar men kanske inte kan nå. Att se sig själv spela rollen i den vackraste av scener. Jag tror på allt det där. Tror på fantasin. Tror på den renande kraft som ligger i fantasin. Så länge medvetenheten om att allt bara är just en dröm finns där, så kan den inte skada någon. Då kan den inte vara någon till förtret. För mig är den ett redskap. För mig är drömmandet det som får mig att rensa ut och starta om mina tankar. Reboot. Precis som musik, träning, konst och böcker utgör den en viktig roll i allt det som ger mig stadga. Ett viktigt element, ja fundament rent utav. Och just i drömmen är allt möjligt. Verklighetens begränsningar är ett begrepp i glömska när jag låter mina tankar löpa fritt. Det är befriande och grandiost. Jo, jag har alltid varit en drömmare. Redan som liten visade den mig en värld bortom min egen. Någonstans att sätta sig ner i skuggan under ett träd och bara få vara. Att få se något annat. I mitt vuxna liv har den öppnat sin dörr på vid gavel för mig när jag känt att jag inte räcker till. När mina egenskaper inte varit fullt tillräckliga har den bjudit in mig. Drömmen. Ett vackert ord tycker jag. Ett ord som innehåller allt, eller inget. Allt det där beror på oss själva. Vi kan välja att låta den vara eller fylla den med något så vackert att det vid tillfällen kan få våra ögon att tåras. Jag tycker inte vi ska vara rädda för att drömma, utan då och då fullständigt ge oss hän åt det. Jag tror inte bara att det kan ge oss en tid att andas utan även ge oss en riktning. Nya sätt att tänka och nya sätt att förhålla oss till saker och ting. Ja, jag tror på det där. På drömmarna och drömmandet. Jag är en drömmare.
Lev och älska!
Daniel