Annalkande
Känslan av en annalkande storm är påtaglig
Jag kan nästan höra den dundra där bortom horisonten
en mullrande närvaro ej ännu synlig
Moln av svarta fåglar flyger ovanför mitt huvud
som om de flyr från något osett, instinktivt
Ljudet av deras vingslag skär olycksbådande i mig
Dess trummande takt är svårt sävlig och total
Jag kan nästan se paniken i deras svarta stirrande ögon
när alla färger plötsligt försvinner
Oron har grott i mig ett tag men först nu tar den tag i mig
Först nu ser jag hur den börjar växa i den mörka myllan
Först nu ser jag hur den sträcker sina knotiga armar efter mig
Allt är på något sätt verkligt i all sin overklighet
Jag försöker skönja himlen bakom de svarta fjäderskrudarna
men jag hittar den inte, jag kan inte se den
bara minnet och bilder att förlita sig på
Det är som om livet självt dundrar in i mig
En frontal kollision med allt det där jag inte vill veta
Känslorna i mig passar inte in här, de finner ingen plats
Ingen plats i dagen eller i morgondagen
Dess färger står chanslösa mot den antågande gråskalan
Dånet är i tilltagande
En mullrande närvaro ej ännu synlig