Det är väl just så det är
I låten ”För sent för Edelweiss” sjunger Håkan Hellström strofen ”Det gör ont att veta men lika ont att undra”. Jag tänker ofta på just de där orden. Hur jag själv då och då kämpar med allt det där. Kämpar med tankar kring vems hand som ligger i hennes och vems läppar hon kysser. Ibland surrar tankarna så högt att sömnen blir omöjlig. Jag vet inte ens om det är så men när väl de där bilderna visar sig är de hart när omöjliga att jaga bort. Det är som om de i den stunden blir verklighet oavsett om de är det eller ej. Missförstå mig nu rätt. Jag står hänförd inför det som fyllt mig det senaste halvåret. Jag är tacksam för allt det där som flödar fram i mig sedan jag lät mina dammar att brista och tillät mig själv att känna. Vackrare än så blir inte en känslovärld och jag är uppfylld av det faktum att livet visat mig just de färgerna. Trots det ekar Håkans ord i mig då och då. Jag antar att det är fullt normalt att fundera i de banorna men ibland känns det svårt. Myntets baksida. Det ena följer i det andras fotspår. Jag skulle dock inte vilja vara utan den där elden som brinner i mig. Den gör mig till någon. Den gör mig till Jag. Jag vill inte ha något ogjort. En dag kommer verkligheten dock visa att det ligger en hand i hennes, det är ofrånkomligt. Vidden av hennes storhet och det obeskrivliga i hennes skönhet garanterar det. Jag inser naturligtvis det, men väljer att försöka tänka bort det och koncentrera mig på den där mest fullkomliga och vildaste av drömmar. Drömmen i vilken handen som ligger i hennes är min. Drömmen i vilken det är min kyss som gifter sig med hennes vackra läppar.
På samma skiva sjunger Håkan även strofen ”och nu går hon runt här inne i huvudet, och jag går mot henne vart jag än går”. Och det är väl just så det är när man tillåtit den där dammen att brista. Det är väl just så det är när det vackra slagit sina djupa rötter i en. Det är väl just så det är Håkan. Du och jag vi tänker likadant.
Lev och älska!
Daniel