En obesjungen vår

Den sköljer genom mig
som en ljummen och stillsam våg
Renande och varsam
låter jag den beröra,
förföriskt smekande
Det nakna och äkta inom mig
omfamnas av värmen
Det innersta och verkliga
låter sig vaggas
Uppfylld vandrar jag 
trots att drömmen är en vår som aldrig kommer,
trots att tanken förblir obesjungen
Den sköljer genom mig
som endast det vackraste förmår
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: