Jag andas, Jag är.
På natten har jag en av de där vackra drömmarna igen. De där jag inte vill vakna ifrån. Efter ett EU-val som bringat mycket besvikelse och oro kommer det som ett brev på posten. Bland alla kalla vindar som nu drar genom vårt samhälle, bland all den fientlighet och självcentrerade inskränkthet som härjar, så finns hon plötsligt där. Även om det bara är en dröm så känner jag tacksamhet. Hennes ord smeker mitt sinne och det där obeskrivliga leendet jag ser i sömnens delirium städar bort det mörka. Hennes närvaro gör mig på något sätt hel igen. Just där i natten finns inte den oro som jag bär i det vakna. När jag i drömmen känner handen i min så försvinner för en stund all den uppgivenhet och tröstlöshet jag känt. Hennes påverkan är egendomligt speciell. Vackert exceptionell. Som en helande kraft renar hon mig där jag ligger med slutna ögon alltmedan natten rusar förbi utanför mitt fönster. Varsamt ovetande om allt det mörka som strömmar genom gator och torg finns jag bara. Jag andas. Jag är. Långt ifrån hat och kyla finner jag en värme och en kärlek, ett tillstånd som det vakna saknar.
Lev och älska!
Daniel