Pölar med vatten
För ett tag sedan var jag på väg tillbaka till jobb efter en lunch. Ett regn hade skapat stora pölar på den cykelbana som jag gick på. Små insjöar fria från krusningar. En bit bort såg jag en ung kvinna komma cyklandes med sin dotter vid sin sida. När de kom närmare såg jag hur den lilla tjejen med ett stort leende på sina läppar tog sats mot en stor vattenpöl. Fortare och fortare gick hennes trampor. Glatt. Frenetiskt. I just den stunden fanns bara det för henne. Hon gjorde allt för att förgylla just det korta tillfället. Allt annat var trivialt. Vattnet sprutade när hennes lilla cykel penetrerade den stilla ytan på den utvalda vattenpölen. Kaskader. Hennes mamma, som naturligtvis cyklade runt vattensamlingen, höjde rösten mot henne och påpekade att hon gjort fel. Sedan var det hela förbi. Jag tilltalas oerhört av hur den där lilla tjejen agerade. Så som barn ofta gör. Hur hon närmade sig det hela. Hennes approach på livet. Satsade. Just där, just då. Hon brydde sig inte om något annat och tog en chans. Ja, dessa chanser. Jag är glad att jag själv tog den där chansen förra året. Trots att jag visste att oddsen för att det skulle sluta på det sätt jag så innerligt önskade var klart jämförbara med det lotto jag envisas med att lämna in, så är jag glad att jag i alla fall försökte. Den potentiella vinsten, hur otrolig den än var, var ju så oerhörd. Det största av dem alla. Magnifik sopade den bort alla sannolikhetskalkyler och odds. Dess skönhet överträffar allt. Vem borde inte agerat så? Det där med att kunna se sig själv i ögonen när man blir äldre och veta att man i alla fall försökte. Att man lät sig ledas av det som brann i den vackraste av platser i sitt hjärta. Det är ju allt vi kan göra. Satsa. Ta en chans. Så precis som den där lilla tjejen handlöst tog sikte mot den där vattenpölen så vågade jag något för en gångs skull. Riktade kraften på att hoppa istället för att stå kvar. Lät hjärtat styra. Slängde förnuftet och brydde mig inte om huruvida jag skulle bli blöt eller inte. Oddsen var bara siffror.
Lev och älska!
Daniel