Ctrl + S
Två glas rosé och lika många öl. En spontan kväll i solen. Ibland är det inte mer som behövs. Koncentrerad energi. Ibland är det bara så enkelt. Som alltid får de där ögonen det att kännas som om någon kopplade in mig i ett vägguttag. Jag ser inom mig hur laddlamporna tänds en efter en. Leendet och skrattet. Bränsle. Ro och glädje hand i hand. Det är en makalös påverkan allt det där. Skönhet rakt igenom och på alla sätt tänkbara. I sin ädlaste form. Allt stöpt i en enda människa. I henne. Som alltid vet jag att kvällen har ett slut men i stunden bryr jag mig inte om det. Jag försöker bara registrera varje samtal. Varje ord och andhämtning. En kisning i den nedåtgående solen. Ctrl + S. För ett par veckor sedan var jag en hårsmån från att bränna upp allt det här. Bara för att jag inte kunde lägga band på det som brinner i mig. Det går en rysning genom mig när jag tänker på hur nära det var. Det får aldrig hända igen. Jag får aldrig låta den där idioten i mig ta överhanden. För stunder som dessa är som poesi jag inte kan vara utan. Unik i sin briljans. Det vore så oerhört tragiskt att förlora. Så jag sitter där och njuter av stunden, av närvaron. Två glas rosé och några öl i det vackraste av sällskap. Ja ibland är det bara så enkelt.
Lev och älska!
Daniel