Ibland, en kyss
Bara en endaste kyss. Ibland önskar jag att jag haft en kyss att bädda in mitt hjärta i. En enda. Lägga det till ro. Ett minne av hennes läppar mot mina som ackompanjemang till allt det vackra. Åtminstone det. I alla fall ett minne. Kanske känslan av hennes huvud mot mitt bröst efter en endaste natt. Måhända ett misstag, men ändå. Något. Ett snedsteg. En rörelse. Lust i gryningen. Hetta. Hennes andetag mot min nakna hud. En stund då allt annat varit oviktigt än just där och då. Nuet i stunden. Känslan av att ha gett sig hän även om man kanske inte borde. Ett äventyr. Bara en endaste kyss. Så vandrar mina tankar ibland.
Nattens drömmar finns där fortfarande. Förtvivlat underbara. Urskiljningslöst restaurerar de fortfarande mitt sinne. Men det finns även andra drömmar. Drömmar som verkar vilja förbereda mig på något. Drömmar som försöker ge mig redskap att hantera dagar som stundar. Framtiden. Det ännu oskrivna. Ett litet runt bord på en uteservering. Våren visar sig från sin allra finaste sida. Hon bär solglasögon som skydd mot den starka solen. Mitt emot henne sitter en man. Hon ler och skrattar som hon gör. Hon snurrar på ölglaset som står framför henne och han tar hennes hand. De ser lyckliga ut. Hon är där hon ska vara. Hennes två små tjejer sitter där också. Jag ser hur deras glassar sakta smälter i värmen. Fnittrigt härliga. Okonstlad glädje. Vackert. Det är tydligt hur han får hennes hjärta att sjunga. Det är tydligt för alla och envar att se. Jag känner ju sången. Dess refräng och varenda vers är så oerhört bekanta. Det jag önskar henne mest av allt finns där vid det lilla bordet. Det hon söker. Allt det jag önskar att jag hade kunnat ge. Det är en förälskelse i vårsol. Jag går på andra sidan gatan och låter dem vara. Jag går inte över och hälsar utan låter kärleken grönska på andra sidan. Låter den vara. Ostörd. Ja, det finns även de drömmarna. Inte alls lika behagliga men kanske nödvändiga. Förberedelser. Det här med nattens drömmande är ett mysterium. Vägarna de tar en på. Sakerna de berättar. Skådespelen de bjuder på. Hjärnans sortering av tankar. Jag brukar alltid säga att jag aldrig kommer ihåg vad jag drömmer om men det gör jag nästan alltid. En vit lögn. Ofta starka minnesbilder som dröjer sig kvar. Både de underbara och de nödvändiga.
Lev, dröm och älska!
Daniel