Slumrande gryning

Jag låter hennes leende smeka mig
Ett substitut till det kroppsliga
till det för alltid oupplevda
Låter hennes ögon vila mot mitt bröst
en stund i slumrande gryning
Andhämtning som kysser min hud
en röst som omfamnar mig
Allt i den största av kärlekar
i den vackraste av känslor
Allt det där endast i närvaron
Hennes skratt flätas samman med mitt sinne
som om vi gick hand i hand
en stig kantad av vitsippor
i en skog så hög och syrerik
Allt det där i sinnet men ändå
Ett sällskap helgat
Ett umgänge lite mer än livet självt
Bakom slutna ögon är det det jag ser
Det är så jag drömmer
Så när det sista ”adjö” sänker sig
är jag på väg någon annanstans
någonstans i det beständiga
någonstans i en slumrande gryning
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: