Önskelistan
Jag börjar känna av jul- och nyårshelgen redan. Så sakta börjar den krypa sig in i mitt medvetande. Ett sävligt avancemang. Det var länge sedan jag stod på god fot med storhelgernas storhelg men i år känns den dovare än vanligt. Mörkare. Som om det som hänt det gångna året påverkat mina känslor för den ytterligare. Egentligen vill jag bara avverka den så att året får ett slut. Jag vill stänga boken för 2015. Det står högt på min önskelista. Först väntar dock ett sorgset obekvämt och malplacerat julfirande, och en nyårsafton där jag, hur mycket jag än försöker, inte kommer att kunna hålla tanken från kyssen vid tolvslaget. Deras kyss. Hans och hennes. De förälskades firande av året som gått och det som komma skall. Gnistrande ögon i samklang, som matchas perfekt av en krispig nyårsnatt. På ett sätt vackert förvisso. Väldigt vackert. Det är ju precis där hon ska vara. Uppfylld av alla känslor. Just i det tillståndet. Det unnar jag henne mer än något, mer än någon. Men jag vill ha allt det där överstökat. Förpassa högtiden till sitt imperfektum. Begrava 2015 under tonvis av ogenomtränglig mylla. Så jag leker att det är November. Jag låtsas att jag startar om från början på ett ovänt kalenderblad. River loss det sista, viker ihop det och lägger det i papperskorgen. Jag tänker att om jag gör det så kommer det att gå bättre. Kanske. Kanske inte, men det är värt att prova. 11 + 1 månad. Ett alternativt avslut. Decembers ickeexistens. Just så.