Tyngdlös
Det är en superkraft det där. Den hon har. Det är som om någon pumpar in energi rakt in i mina vener. Ensam för hon mig in i helgen med ett lätt sinne. Nästan svävande. Med en densitet lägre än luft lyfter jag i fredagskvällen. Egentligen är det bara en samling ord men jag finner närvaron i det. Jag låter tankar och bilder som envetet bitit sig fast i mig de senaste veckorna bara vara, jag låter dem inte beröra mig. Jag försöker bara stå blickstilla just i epicentret av den där bubblan av energi. I nuet. Tyngdlös och tacksam. Jag rensar ut bilder som tyngt mig med avloppsvattnet. Ser dem försvinna ner i underjorden. Jag håller fast i den paus som det innebär för jag vet inte hur länge det varar. Samtidigt bekymrar jag mig inte nämnvärt för just det, inte i stunden. Mindfulness i sitt yttersta. Hon får mig att vara just där och just då. En superkraft lika imponerande som hos vilken seriehjälte som helst.
Lev och älska!
Daniel