AHD
Alla hjärtans dag! Ja, vad säger man? Vad finns det egentligen att säga? Det känns som om jag sagt något förut. En upprepning. Eko. Ord från gamla läppar men ändå inte. Media matar oss, reklamen i en strid ström. Den studsar. Jag försöker ignorera det amerikanska påklistrade kommersiella inflytandet och göra dagen oviktig men den berör mig likväl. Jag kan inte hjälpa att se händer som håller varandra, varsamma kyssar över levande ljus, väna ord mellan älskande och heta nätter krönta med nakna kroppar. Kyssar, ord och smek. Allt det där finns där trots att jag försöker undvika det i tanken. Men jag kan inte springa tillräckligt fort eller klättra högt nog, det hinner ikapp. Plötsligt står jag där med tanken. Plötsligt bär jag bilden jag inte vill se. Jag försöker skaka den av mig men lyckas inte helt. Om ett par timmar väntar en fyrtioårsfest så då kommer jag inte skänka den en tanke. Men här vid frukostbordet är den närvarande. Dagen. Så jag dricker upp det sista av juicen, reser mig upp och lämnar den där bland smulor och svalnade kaffe. Jag låter bilderna blekna och städar bort det ur medvetandet. Det är ju trots allt en vacker lördagsmorgon så varför slarva bort den.
Daniel