Släktskap
Årets första storm viner utanför mitt fönster. Dånande. Gatlyktan som hänger mellan husen dansar efter dess pipa och får ljuset att spela på väggarna. ”Skönt väder ute att vara inne i”, hade min farfar sagt. Men jag kan inte hjälpa att känna ett visst släktskap med det som råder därutanför. Ett släktskap mellan det och det som förgyller känslan som jag bär i mitt bröst. Lika kraftfullt som vackert. Mäktigt bedövande. Även om det är mörkret som regerar utanför så är det ljust inombords. Kristallklart. Däri en avvikelse. Rå kyla kontrasterad mot berusande värme. Jag halvligger under filten i soffan och tittar på en film samtidigt som vinden rusar. En mugg varmt te ryker på soffbordet. Två urkrafter åtskilda av en vägg. En inom mig och en utanför. Motpoler men båda ändå barn av naturen och livet. Jag väljer att se det så. Istället för att förbanna det bistra januarivädret möter jag det i tanken. Omfamnar det som den urkraft det är. Imponerande och mäktig på samma gång. Precis så som det ska vara.
Lev och älska
Daniel