Undermedveten
Sista arbetsdagen innan semestern. Det är alltid en liten frihetskänsla som infinner sig. Orörd mark. Inte som sommarlovet en gång var men ändå en gnutta av det där. En knappt märkbar doft av barndom. På kvällen firar jag lite. Jag öppnar en flaska Chablis och panerar några spättfiléer. En kombo som tillsammans med smörslungad broccoli och timjanstekt potatis får utgöra festmåltiden. Vidden av mitt firande. Inte Blå Hallen men ändå. Trots frihetskänslan och glädjen så finns dock oron för sommaren där fortfarande. Det erkänner jag. Den där oron som legat och grott i mig ett tag. Knappt märkbar men ändå där. Gömd. Jag kan inte se den men jag är medveten om den. Gäckande. Som om någonting väntar där bakom hörnet. Höljd i tanken om de stundande semesterveckorna. Dold. En vän skickar ett sms och önskar mig en skön semester och jag svarar. Försöker finna mig i det och skaka av mig den där andra känslan. Ignorant försöker jag bara vara i kvällen. Den där första innan semestern tar vid. Men jag lyckas inte helt. Jag är fortfarande medveten om det andra. Undermedveten. Det där som de kommande veckorna kanske kommer att berätta. Storyn som kanske stundar. Men jag försöker blunda och vara i den där gnuttan av sommarlov.