Hur ögon söker
Jag läser på nätet om attraktion och förälskelser. Teorier. Hypoteser och biologi. Jag läser hur kvinnor ofta väljer män med hög status och resurser och hur män väljer kvinnor som utstrålar ungdomlighet och därmed fertilitet. Dofter spelar roll. Jag läser någonstans att kärlek uppstår när summan av ens egenskaper och tillgångar överstiger en viss nivå och hur det sedan gäller att inte förlora de egenskaper och tillgångar som skapade attraktionen från första början. Kliniska förklaringar på något så fantastiskt vackert. Det gör mig nästan lite ledsen. Vetenskap. En studie visar att man fokuserar ögonen mer på ansiktet hos någon som man ser som en potentiell partner, men mer på kroppen om man ”bara” känner upphetsning. Det är en hel djungel det där. Förälskelsens mysterium. Känslornas heliga graal. Man styr inte över det här. Det bara blir. Världsomvälvande eller hopplöst så är det resultat av möten. Interaktion. Människor. Jag tänker på hur jag kan framkalla hennes ansikte på bråkdelen av en sekund för mitt inre. Varje linje och nyans. Ögonen. Hennes mun. Skrattet väl lagrat på en ljudfil inombords med ett oändligt antal säkerhetskopior. Jag tänker en stund på allt det där och på mina egna egenskaper. De positiva och negativa. Det visuella och det inre. Mina komplex. Längden, utseendet och det svaga självförtroendet. Jag ska försöka arbeta med allt det där. Jag tar det som ett mål. Att vara någon i mina egna ögon. Ett första steg. Våren finns därutanför men jag blir nästan provocerad när folk säger hur härligt det är. Nystarten känns så långt borta. Men trots att året fortsätter att gäcka mig tar jag ett första steg. Kärleken brinner i mig men att tycka om mig själv är ett mål lika viktigt som något annat. Så jag tar ett första steg mot det där. Ingen annan kan ju göra det åt mig.
Lev och älska!
Daniel