En skål i det tysta
Jag höjer en skål i det tysta. Jag sjunger en sång. Ett par nakna steg i en dans. Små bubblor i en kristallklart glas kröner en afton som blivit viktig. En kväll som gör något med mig. Jag tänker bakåt på dagar där skålar glatt delats. Rörelse och skratt. Ett leende som lagt sig som sammet i mig. Ett skratt som den vackraste sång. Tankar. Drömmar och minnen. Värmen i mig sprider sig på det sätt som blivit så bekant. Minnen av timmar och minuter. Varsamt registrerade. Notarius publicus. Den mest ärliga gratulation som någonsin bott i min kropp, som jag någonsin mäktat med. Så jag höjer mitt glas för allt det där. Känslorna, drömmarna och allt det som spelar någon roll. Allt annat får stå till sidan en kväll som denna. Allt annat känns oviktigt. En parantes i livet. Jag höjer ett glas för det i mig som jag i stunder förbannat bara för att det känns rätt. Värt allt. Just en afton som ingen annan på året. Ett datum, en skål och ett par nakna steg. Ja, en skål i det tysta.
Lev och älska
Daniel