Småfull och rätt lycklig!

Om vi ändå haft ett äventyr. Ett par veckor innan hon insett att jag inte var den som väckte passionen i henne. En kyss. Några nätter att vila mina minnen i. Jag tänker på den unge mannen som hon hade ett sommaräventyr med. Han som hon stack iväg på en konsert i Göteborg med. En kväll att minnas. En natt av eufori och hetta på vad jag antar alla sätt. Jag vet inte om han finns i hennes liv längre men han har ändå det att bära med sig. In i evigheten. Minnen som kommer finnas där för alltid. Kyssarna. Hennes varma kropp tätt emot hans. Skakande i klimax. Vad jag önskar att jag haft det där. Något som jag kunnat bära med mig. Visst är en livslång vänskap stort men känslan är att jag bränt så mycket, att jag inte vet vad som döljs i den aska som ligger bakom mig. Så jag önskar att jag haft den unge mannens minnen av henne. Mina fingrar sakta genom hennes hår. Smaken av hennes varma hud mot mina läppar. Allt det som dansat i mina drömmar de senaste åren. Men jag har inget av det där. Ingen kyss. Ingen känsla av henne vilande i mina armar. Ingen notering av hur hon smakade medan natten låg bäcksvart utanför fönstret samtidigt som hennes blick var förankrad i min. Om jag ändå burit hans minnen.  

Det är tidig morgon och jag sitter på ett café på St. Knuts Torg. Frukost. Sömnen har varit dålig så jag vaknade tidigt. Staden öde. Jag behövde komma bort från lägenheten. Ord ekar i mitt sinne. Kaffet lämnar spår i luften. Hettan. Jag tänker på de gångna veckorna, de senaste månaderna och de dryga tio åren. Allt koncentreras i röken som sakta och hypnotiserande dansar upp från muggen på det lilla bordet framför mig. Jag kan nästan ta på vartenda minne. Vartenda ord. Det nästan som att jag kan höra hennes röst där i musiken från de inbyggda högtalarna i taket. Känslorna som brinner i mig. Som att jag kan känna henne. Sedan dyker hennes pojkvän upp där i ångan. Han som dragit vinstlotten. Han som har det jag saknar. Jag önskar bara att han vet om det. Att han inser vilken fingrar som sammanflätas med hans. Vems ögon som med åtrå betraktar honom och vars passion och extas omsluter honom. Vem som finns där vid hans sida. Att han inser det stora i leendet som frälser hans vardag. Jag hoppas han kommer att vårda det ömt. Tar hand om det. Att han färgar hennes liv på just det sätt som hon förtjänar. Varje sekund, varje timme och år. För allt annat är för lite. Otillräckligt. Allt annat är oförtjänt. Jag hoppas att hans hjärta brinner för henne. Förälskelsen. Men det är förstås en självklarhet. Det är ju hon. Allt annat är omöjligt.