Ok
Imorgon är det gallerinatt i Malmö. Härom veckan såg jag att hon skulle dit. Jag försöker inte logga in på sociala forum så ofta men en morgon när jag satt på bussen till jobb öppnade jag appen i min telefon och då stod det där först i mitt flöde. Det fick mig att tänka på gallerinatten för tre år sedan. Ett leende spred sig på mina läppar av den där notisen. Hon skickade ett sms spontant på kvällen och undrade om jag ville hänga med. En annan tid. Jag vill minnas att hon kände någon som ställde ut, eller om det var någon som skulle dit. Det blev som alltid en härlig kväll. Värmen sprider sig i min kropp när jag tänker på det. Ett galleri sålde öl som vi drack på en bakgård på gamla väster. Hon köpte en litografi av en full gallerist, orange på vitt papper. Vi försökte få till den där kvällen de nästkommande två åren, men det ena året kom en födelsedagsfest i vägen för henne och det andra året hade hon sina småtjejer. Det känns som om det var igår men tre år går fort. I en rasande fart. Och nu ser världen så annorlunda ut. Imorgon kommer jag dock hålla mig i lägenheten och låta gallerinatten fortgå därutanför. Bortom stängda fönster och husvägg. Det är som livet och världen ville varsko mig när jag såg notisen den där morgonen på bussen. Varna mig för att hon skulle dit och med henne också han. Som om världen visste att jag inte är redo att träffa dem tillsammans. Känslan av att vara så oerhört liten. Så jag vågar inte ta risken imorgon och bege mig ut. Ännu en gång plockar jag feg-kortet ur min kortlek. Självkänslan och självbilden som ett ok.