Släktskap
Min far ligger på sjukhus igen. Nästan en vecka har han vägrat att åka in. Envis som ett barn. Han har trillat med sin rullator ute på den stenlagda gården men hävdar bestämt att det blir bättre imorgon. Alltid imorgon. Efter ett par dagar kan han inte ens resa sig upp ur sängen och att gå på toaletten är uteslutet. Som om han inte bryr sig. Ingen av oss vet hur hans tankar går och hur hans hjärna fungerar idag. Hans egna upplevelser dolda för alla andra. För alltid förstörd av spriten och näringsbrist. Till sist lyckas hans bror få in honom i en ambulans. Ett brutet lårben och ett brutet vadben. Jag kan bara tänka mig de smärtor han brottats med och hur stark hans motvilja att åka till sjukhuset varit, eller så har han bara givit upp. Jag vet inte. Jag tänker på hur han varje morgon vaknar upp där på sjukhuset och inte vet var han är. En ständig upprepning då han bränt sönder sitt närminne för flera år sedan. Jag tänker på den förvirring det måste framkalla. Eller så gör det inte det, jag vet ju inget om hur han idag fungerar. Kanske uppfattar han det som fullständigt normalt. Hur icke närvarande han än har varit under hela min uppväxt så försvann den far jag en gång kände den där januarikvällen 2010. Den där natten på akuten på sjukhuset i Lund. Jag kommer aldrig glömma hans blick när han såg på mig innan de rullade in honom. En sista gång. Livrädd. Som om han bad om ursäkt. Samtidig som jag känner oerhört för honom och det han genomlidit så finns den där tanken i mig som säger ”du får fan skylla dig själv”. Jag skäms för den men jag är inte ensam författare till den. På ett sätt har han själv medskapare.
Snön täcker fälten som susar förbi trots att det är slutet av april. Världens skevhet manifesterat just i det faktumet. Klimatförändring i all sin tydlighet. Förändringar. Ordet stannar kvar i mig. Det susar runt i tanken i alla dess skepnader samtidigt. Förvirrande men ändå tydligt. Bokstav för bokstav. Förändringar kontra det beständiga. Ett syskonpar. Bägge verkliga. Bägge fundamentala. Nära besläktade i sin fullständiga olikhet.