Eller kanske bara vägra.
Det är knappt en vecka sedan som jag kom hem och imorgon börjar jag åter jobba. Det känns som om verkligheten väntar där på andra sidan midnatt. Som om den skoningslöst står där beredd att väcka en från all och syresättning som ledigheten medfört. Dags att åter rätta in sig. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det och den begränsning som det känns att den innebär. Kanske ska jag inte ens tillåta den. Vardagen. Jag sitter på samma ställe som jag gjorde på min födelsedag, vädret är likvärdigt. Gråa moln utanför. Känslan av PRE och POST är påtaglig. Ångesten inför morgondagen börjar så smått ge sig tillkänna. Nästan så att jag kan känna det i huden. Små stickningar och irritation. Jag försöker summera de senaste veckornas tankar och sinnesstämningar men misslyckas. Jag har svårt att få någon struktur på det hela. Röran gör det svårt både för tanke och penna. Så jag ger upp. Skrinlägger projektet och andas. Imorgon väntar således allt där igen. Så som det alltid gör och jag måste åter hitta ett sätt att finna mig i det. Hitta en plats eller kanske bara vägra.