En grund
Oro. Sömnen sporadisk och drömlös. Sista gången jag vaknar står visarna på klockan fem och jag stiger upp. Sommarens morgonljus har varsamt avtagit och är nu helt borta. Den siste augusti. Sommarens allra sista dag i kalendern. Jag stannar lite där. I tanken. Som alltid har jag känslan av att allt ser annorlunda ut efter sommaren. Att den omgivning som gällde innan värmen kom på allvar nu har fått ge plats åt en annan. En ännu okänd och olevd kontext. Sommaren som händelsernas årstid. Som om värmen i sig får saker och ting att hända, som om den skapar skeenden och orkestrerar en ny uppsättning. Jag går ut på toaletten och ser på mig själv i spegeln. Jag blickar inåt och ser att vissa saker dock är beständiga. Orörda. Saker som sommarens trollspå inte biter på. Jag har fortfarande svårt för att se på mig själv i speglar så jag vänder ganska fort bort blicken igen men iakttagelsen jag gjort är klar och tydlig, och värmen som följer i dess fotspår välbekant. Den ger mig ett ankare. En grund att vila på.
Lev och älska!
Daniel