I vila
Det har varit svårt att sova de senaste nätterna. Funderingar, frågor och tankar har åter börjat surra med sitt tilltagande brus. Det distinkta. Ångesten över mitt nattliga meddelande vägrar ge med sig och ligger som anledning. Tillsammans med den annalkande jul- och nyårshelgen utgör det roten till oron. Gödslet som får dem att gro. Känslan att något har hänt i höst som växer sig starkare. Hennes tystnad de senaste månaderna. Att hon söker distans. Vårens hopp om att vi började hitta tillbaka i vänskapen försvagas när allt det där andra vinner mark i mig. Allt i ljuset av den stundande långhelgen. Som alltid vid den här tiden på året så önskar jag bara att den vore avverkad, att den ligger bakom mig. Jul. Nyårsafton. Avbetad och förverkad. Som aska vid mina fötter. Så jag försöker fokusera på förra lördagen. Just där mitt i centrumet av hennes närvaro. Just där i kärnan av energin. Den korta stund av henne som fanns där i lördagsnatten. Den där korta sekvens av tydlighet och skönhet. De få timmar jag når. På fredagskvällen försöker jag stänga ute den nattliga turbulensen och bara vara där i förra veckans tillstånd. I vila.
Lev och älska!
Daniel