Bubblor med syre
Det är fredagskväll och jag sitter i min soffa och kartlägger kommande konserter. Jag gör det ibland. Vill inte missa de där guldkornen som jag då och då hittar. Från stereon strömmar Tom Waits och jag tar en klunk av ölen som jag just hällt upp. Själ, bärnsten och isig kyla. Jag märker dock hur jag medvetet väljer bort konserter där det finns en teoretisk chans att jag skulle springa på dem, henne och honom. Vi brinner ju bägge för det här med musik och världen är ibland liten. Jag saknar våra möten på ett sätt som gör ont in i själen men jag känner att jag har långt kvar tills det att jag kan möta dem tillsammans. Som Ett. I ett sådant möte hade jag fortfarande känt mig så väldigt svag och genomskinlig. Ja liten rent utav, oavsett ur hastigt och tillfälligt det varit. Jag har sedan tidigare valt bort en konsert daterad ikväll, och sommarens Hellström-konsert försökte jag aldrig ens ordna biljetter till då jag gjorde antagandet att det är en konsert hon nog gärna vill uppleva, och uppleva med honom. Jag slungas tillbaka till den där förra gången på Ullevi och fastnar motvilligt i tanken just där. Bilder och känslor. Åtrådda män och kyssar i sommarvärme. Till sist lyckas jag dock slita mig tillbaka till januarikvällen och min jakt på vattenhål. Jag bockar av ett par datum i min kalender. Det ser trots allt ganska bra ut tänker jag tyst. Ett par bubblor med syre.
Daniel