Januaris första bränsle
Mina tankar fortsätter att vandra längs förra årets månader. Betraktande. Ömsom tunga steg och ömsom trippande. Toppar och dalar. Skratt och sorg. Bildlikt spelas det upp för mig just då när det nya året fortfarande bara är ett par dagar gammalt. Nästan nyfött. Knappt har det tagit sina första stapplande steg mot sitt åldrande. Både bilder framkallade i ett parallellt och ljusfyllt universum och de där som jag har svårare att betrakta. De som framkallar känslan av transparens. Men jag försöker lämna allt där i tanken bara. Även om jag under jul- och nyårshelgen fastnade i tankar kring det gångna och vad det gjort med mig, så har jag blivit bättre på det där. Att bara låta det vara. Inte tvinga bort det utan bara låta tankarna komma och gå. Jag försöker se på det nya året som oskrivet. Det är svårt då jag så lätt halkar in på förutspåelser kring det som kanske kommer att ske, men jag försöker i alla fall. Det som slår mig är dock styrkan på det jag känner för henne. Att den är lika stor och äkta idag som när jag öppnade upp för den och gav den en chans. Där en eftermiddag på en strand på Koufonissi. Visst är det lite sorgligt men ändå så oerhört vackert och jag vilar i det. Hur mycket jag tycker om henne. Känslan. Så jag låter just den energin fylla mig, I all sin enkla klarhet. Januaris första bränsle.
Med fortsatt närvaro finns hon där
Oförändrad
Tidlös
Det våldsamma i det stora
det största
Förlamande
Ej påverkbar av yttre skeenden
det som finns där i mig
det hon gör med mig
Som om det är oförstörbart
Evigt
En lycka i det att jag känner
En olycka i saknaden
men ändå där
Konstant och tidlös
Lev och älska
Daniel
Not:
Jag inser att jag till synes ofta upprepar mig här men för mig fungerar orden som jag publicerar som ett utlopp. En ventilering av det som försiggår i tanken. Se det som en hylla för avlastning. Och då tankarna oftast kretsar i samma universum så följer upprepningen ofrånkomligen i dess kölvatten. Sidan är min virtuella terapeut på ett sätt. Kanske var det inte tanken med den ursprungligen men jag tilltalas av att den är levande, att den har förmågan att förändras. Fri från regler och begränsningar. Avsaknaden av måttfullhet. Vem vet hur den kommer att se ut om ett par år, men den har i alla fall blivit som en kär vän. Någon jag alltid kan förlita mig på.