Midsommar
Känslan av att det är sista gången jag ser henne i ett sådant här sammanhang är påtaglig. Min farmor. Hennes förvirring har tilltagit på sistone och ingen vet riktigt. Jag har åkt ut till henne på midsommarafton. Min farbror har köpt lite sill, öl och snaps och försöker göra det till en så normal sommarkväll som möjligt. Men det ligger där hela tiden. Där strax under ytan är vi båda medvetna om det. Min far är som vanligt fullständigt frånvarande men farmor gör sitt bästa. Trots att hon i början fokuserar på att ”allt är skit” och att hon ”lika väl kunde vara död” så mjukar hon upp efter ett tag och jag tror hon får en trevlig kväll trots allt. Jag hoppas i alla fall det. Min far har givit upp sedan länge. Han säger ingenting om man inte tilltalar honom direkt och då kommer svaret ofta enstavigt. När jag ser dem sitta där i soffan i det nedgångna uterummet med den tidigare så minutiöst skötta men numer vildvuxna trädgården utanför så har jag svårt att tänka på annat än hur små de blivit. Skinn och ben. Hopkrupna på de solblekta blå soffkuddarna. Förtvinade muskler. Min fars armar skakar när han reser sig upp med hjälp av rullatorn. Otillräckliga. Ibland försvinner hans blick ut i intet och jag undrar vad han tänker på. Vad som händer där i hans medvetande. Som om han lever ett annat liv där inne. Ett liv. Min farmor skrattar till när jag nämner något som hänt tidigare i veckan och hennes tidigare negativa attityd är för en stund borta. Det värmer mig. Att hon en stund i alla fall får vara där utan en tanke på död och elände. En stund senare har både hon och min far gått och lagt sig. Jag och min farbror sitter kvar ett tag i den varma kvällen. Andas ut. När jag senare sitter på bussen hem och åskan och regnet har tagit den ljumna midsommarnatten i besittning fylls jag återigen av den där skuldfyllda lättnaden av att vara på väg hem igen. Den där ångesten över att jag lämnar dem där i oredan, i den mentala misären. Samtidigt känner jag tacksamhet över att jag fått fira ännu en midsommar med min farmor. Att jag fått spendera ännu en varm sommarkväll tillsammans i det jag en gång kallade mitt hem.