Villkorslös
Lika fantastisk som fredagen var, lika svårstyrda blir lördags- och söndagskvällen. Jag har svårt att navigera i tanken. Jag driver. Ankarlöst. Har svårt att hålla tankarna borta från hennes helg i Göteborg. Konserten. De varma sommarnätterna. Igenkänningsfaktorn från förra gången är hög. Ja nästan total. Jag tänker värme och åtrå. Lycka och eufori. Det är nästan som om jag kastas tillbaka till tidpunkten för förra gången. Då föreviggjord i en bok. Ett signerat kort. Två tidpunkter parallellt. Samma fula och oklädsamma avundsjuka i mig och skammen som följer i dess kölvatten. Skammen av att känna avundsjuka. Det hemlighetsfulla. Samtidigt är glädjen jag känner för att hon får uppleva allt det där fullkomligt genuin. Det finns ingen jag unnar euforin mer än henne. Den glädjen finns där hela tiden. Villkorslös. Precis som alltid. Planen har varit att hålla mig borta från nyhetsflödet kring allt det som händer där i Ullevis kokande gryta, men det är svårt. Svårt att värja sig. Mitt egna intresse är för stort och mediebevakningen för total. Så helgen blir kontrasternas och sommarnätternas. Ytterligheter på en och samma gång. Rörig men ändå mäktig.