Rytm
Så dyker då hennes leende upp där. Fotografier. Värmen i mitt bröst sprider sig omedelbart. Som en energifylld och livgivande flod strömmar den genom varenda ven och artär i min kropp. En strömbrytare slås på. Det är som om mitt hjärta ökar sin frekvens bara för att hinna med. Hennes näst intill överjordiska förmåga att få mig att känna. Det är vackert det där. Allt framkallat av hennes leende i fonden av snöklädda berg. Jag vågar dock inte titta på alla bilder. Vågar inte läsa eventuella namn eller kommentarer. Bilderna som framkallades där i mig under sportlovet är fortfarande färska och jag antar att han på något sätt gör sig till känna bland fotografierna och den odiskutabla glädjen de förmedlar. Orkar inte med jämförelsen som alltid följer i hans fotspår. Orkar inte med dess givna utgång. Så jag fokuserar på leendet. Fokuserar på den taktfasta rytm den genererar i mig. Pågående och ständig. Försöker fylla den första vårmånaden med värme och väljer just där och då att tänka bort honom. För en gångs skull med framgång.
Lev och älska!
Daniel