En tanke, en ton
Hennes ord leder mig in i helgen. Som alltid en superkraft. Som om kraften finns där i mellanrummet mellan bokstäverna, bakom dess vinklar och kurvor. Värmen som kommer är omedelbar när jag ser att det blinkar till på den lilla skärmen. Välbekant. Välkommet. Senare på fredagskvällen sätter jag mig ner med gitarren och ett glas vin, och det slår mig hur oförändrad styrkan i inspirationen är. Trots att vi inte setts på vad som rycker allt närmare ett år så finns den där. Bergfast och tydlig. Lika glasklar som hennes leende och det smittande skrattet, just där när jag tänker på henne. Hennes sätt och påverkan. Hon. Så våldsamt vackert det där. Hur allt sammanstrålar i den där punkten av värme. En kärna av påverkan och reaktion. Det enda jag kan göra är att betrakta. Skåda dansen och försöka sätta ord på det, bygga strofer utifrån mina begränsade färdigheter. Fullständigt medveten om att det är omöjligt att återberätta skeendet så är det ändå något. En tanke och en ton.
Lev och älska!
Daniel