Fjäderlätt
På fredagskvällen gör jag ett undantag. Stärkt av den senaste veckans genererade värme gör jag ett avsteg. En älskvärd parantes. Jag skruvar upp stereon med Hellström strömmande genom högtalarnas pappmembran och sätter luft i rörelse. Ljudvågor. Tidigare har jag lovat mig själv att inte göra det på ett tag men för mig är hans musik Hon på så många sätt och ikväll är den enkom hennes. Inga skuggbilder av honom. Den första mjuka, begynnande fjäderlätta berusningen av två ale börjar ge sig till känna och just där och då finns bara den där värmen. Inget annat. Rogivande tydlig. Omöjlig att ifrågasätta. Ja fullständigt onödig att ifrågasätta egentligen, då känslan är otvivelaktig. Välkända strofer omger mig och fredagen känns på något sätt ovanligt bra. Som om våren är till ända och sommaren äntligen här. En paus för andhämtning. Stillhet men ändå upprymd. Jag sjunger med i en refräng och skånskan skär sig lätt mot göteborgskan men gifter sig på ett underligt men vackert sätt ändå. Närvaro. Västkust och sydkust. Ett sms från min bror gör sig påmind i mobilen men jag bryr mig inte om det. Jag vill bara vara här. Fjäderlätt och varm. Allt annat egalt.
Lev och älska!
Daniel