Pulsen
Trots att visarna på landets klockor flyttats tillbaka en timme är morgonen fortfarande mörk. Ett anslag till ljusning men bara ett kort första andetag. En parantes bland disfyllda åkrar i den dova tidiga timmen. Någonstans där borta kan jag skönja svaga ljussken. Två gårdsfönster på en vindpinad slätt. Där inne värme. Kanske ett kök och en frukost i den arla timmen, eller bara nattlampor i ett fortfarande sovande hus. Den lilla tv-skärmen på tåget visar 120 km/h så sceneriet skiftar snabbt. En kaffe och säsongens första lussekatt placerade på det lilla fällbordet framför mig. Jag funderar på våren och sommaren som kom och gick, på hösten och högtiderna som väntar där framför. Allt samlas där i tanken. Aggregerat i stunden. En synopsis av året. Sedan tänker jag på henne, och som alltid sänker sig ett lugn över mig. En närvaro. Plötsligt känner jag mina andetag, blir medveten om syresättning som sker. Pulsen. Finner det vackra i den ogästvänliga höstmorgonen. På en sekund blir den en pärla. Ljus trots sin svårtydda och kontrastlösa natur. Allt fött i en tanke, i mitt sett att se det klara och odiskutabla som finns där. Det rena. Förmågan att ge mig hän.
Lev och älska!
Daniel