Da capo
Det var egentligen inte meningen att jag skulle resa till Prag så snart igen, men när rabattkupongen från flygbolaget damp ner i inboxen så blev valet egentligen ganska enkelt. Så jag klickar mig igenom bokningsproceduren på Czech Airlines och låter vouchern på 50% göra sitt. 17 november. Jag gissar att det är lågsäsong och därav erbjudandet, men det gör inget. Faktum är att det är bättre så. Det lågintensiva. Jag behöver bara pausen, behöver finna syret i hösten och dess fantastiska färger. Det är nästan exakt ett år sedan som jag var där senast. Ett år sedan som jag vandrade runt i gränderna med kameran och andades, som jag satt på caféer, läste och skrev. Ett år sedan som jag besökte jazzklubbarna och lät mig ledas bort av de vindlande improvisationer som erbjöds på scen. Jag tänker mig allt det där igen. Da capo. En kur för själen och sinnet. Rensa ur slaggprodukterna som ansamlats i tanken. Precis så som man sig bör då och då, innan de blir för många. Strax efter att jag bokat så knappar jag in om semester i den onödigt komplicerade lönemodulen i jobbets personalsystem och redan där har resan börjat ge frukt inom mig. Den där känslan i magtrakten som alltid framkallas av en stundande resa. Förväntan och glädje. Ett sug och rening.
Lev och älska!
Daniel