Omslutningens sensuella känsla
Jag tänker ganska ofta på den där dagen på stranden på Koufonissi då jag tog beslutet att berätta för henne. Det är nästan så att jag kan känna sanden under mina fötter när jag går mot vattnet, känna havet omsluta mig när jag sjunker ner i svalkan, en nästan sensuell känsla. Som att jag kan höra sången när vågorna mjukt slår mot strandkanten. Glädjen och uppspeltheten som ett resultat av beslutet. Jag kommer ihåg hur jag efter lunchen beställde in efterrätt och kaffe med avec, Metaxxa, trots att klockan bara var strax efter tolv och nästan 40 grader utanför strandtavernans skyddande palmbladstak. Firandet av steget som jag tagit just där och då. Högtidens celebrerande. Jag älskar den där bilden, det den gör med mig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det finns något där i det nakna och ärliga, något i att öppna fördämningarna. Ja, i att möta livet ”head-to-head”, livet och allt det som spelar någon roll. Kärnan av känslor och själ. En evighetslång arbetsdag i mitten av oktober så ger det mig värme. Den där glasklara minnesbilden av en dag I juli.
Lev och älska!
Daniel