Överrumplad
Ibland överrumplar det bara en, faktumet att tiden går fort. Det tar en fullständigt på sängen och lätt som en fjäder brottar det ned en på golvet. Det är fyra år sedan den där kvällen på gallerinatten i Malmö. En av de härligaste spontana kvällar som jag någonsin upplevt. En fjäderlätt känsla fast med en grundton av en helt annan art. Ljus och i dur. Det finns vissa kvällar som bergfast etsar sig fast. Den kvällen är sannerligen en av de speciella. Monumentala konturer. Samtidigt känns det som en annan tid. Ett före och ett efter. Jag kommer aldrig ångra att jag öppnade upp för det som brinner där inuti mig, kommer aldrig att ångra att jag i alla fall tog chansen. Det är något av det mest modiga jag gjort, men kanske också något av det mest dumdristiga. Jag kommer aldrig att veta hur det hade varit att fortsätta att bara vara måttfull i den ”gamla” världen. Världen innan jag visste något annat. Den värld som rådde Innan jag sett och känt det jag nu håller så tätt och ömt mot mitt bröst. Jag saknar dock samtalen. Jag saknar närvaron. Det är exakt fyra år sedan den där kvällen och idag finns den åter där på gator och i gränder i mina kvarter. På andra sidan mitt öppna fönster. Där i ljudet bortom kvällen. Men det är just den där gången som jag för alltid kommer att förknippa med detta återkommande datum i kalendern. Jag minns gallerierna och butikerna med gamla möbler och keramik. En litografi köpt av en berusad gallerist. Chili con carne och en öl på en gård inte alls så långt härifrån. Allt det där finns glasklart i mig. Väl bevarat vilar det ömt just där i mitt bröst. Den där kvällen med henne. En kväll i sena september. En enda kväll för flera år sedan.
Lev och älska!
Daniel