Överflöd
De senaste veckorna har jag i stunder övermannats av ånger. Ånger kring mitt nya jobb och att jag ska lämna mitt gamla. Ånger för beslutet jag tog att lämna ett jobb som jag haft i drygt tolv år. Antagligen är det en helt normal reaktion men det är många känslor. Fullproppat. Det är många tankar som far genom mitt huvud. Funderingar i överflöd. Farhågor. ”Man vet vad man har men aldrig vad man får”, slitet men passande. För trots att jag i stunder gnällt och varit irriterad på det jobb som jag haft så har det ändå alltid varit en fast punkt. Min enda. När allt annat är en röra så har det ändå funnits där. Bekant. Där har jag varit någon. En roll med självförtroende. Så jag har tänkt mycket på hur det kommer blir när den stadgan plötsligt inte finns där. När tryggheten jag ändå känt där plötsligt rycks bort och ersätts av något annat. Något som i skrivande stund saknar form. Vad kommer det att göra med mig och mina tankar? Jag har försökt att bara låta det vara, men det har varit svårt när faktumet ryckt allt närmare. När jag snart ska slänga mig handlöst ut i det okända känns allt påtaglig. Övermannande. Plötsligt har den händelse som legat där i framtiden antagit konturer och blivit en gestalt. Stor och hotfull. Utanför fönstret har sommaren kommit och semestern som väntar där några veckor fram har sällan varit mer välkommen. En paus. Vila.