Fjättrad
På helgen sätter jobbångesten in redan på lördagskvällen. Måndagen gäckar redan där. Som om den inte förstått sin plats i kalendern. Jag blir irriterad på mig själv för att jag låter den vara där, att jag låter den störa. Att jag inte förpassar den på rätt sida. Till sin sida, just där den ska vara och hör hemma. Bortom. Egentligen hade jag tänkt gå på en konsert med kraften finns där inte, orken icke-existerande. Så jag lämnar aldrig lägenheten. Beger mig aldrig utanför dörren på kvällen. Fjättrad av en felaktig veckodag stannar jag kvar och skruvar upp stereon som ett substitut. Inte tillräckligt men i alla fall något. En lindring som bringar en gnutta ordning. En svag balsam för sinnet.