Med ökad frekvens
Först funderar jag på om jag verkligen borde gå. Det är mina vanliga spöken som dyker upp och högljutt påpekar att jag inte vet förutsättningarna eller känner till de stundande samtalen. Men jag stänger gastarna ute. Jag lyssnar inte och låter dem segla förbi. Bleknande. Så naturligtvis tackar jag ja. Det finns inget ställe jag hellre hade varit just den dagen än där, firandes henne. På väg dit kan jag tydligt höra mitt hjärta slå. Känna kraften det genererar i mina blodkärl. Vågorna. Känna slagen öka i frekvens ju närmare hon kommer. Som om det är direkt korrelerat med tanken och närheten, en matematisk funktion med det vackra som en konstant. Väl där känner jag mig lite som en udda fågel. De andra med så mycket mer historia tillsammans. Gemensam beträdd mark. Delade erfarenheter. En nervös känsla av att vara lite blek i jämförelse med dem rider mig lätt till en början på måndagskvällen men värmen i rummet går inte att ta miste på och jag trivs där. Det faktum att det är måndag finns inte ens i en avlägsen tanke och mina spöken har flugit sin kos.
Lev och älska!
Daniel