Söndagsälvor
Som själva antitesen till föregående söndag står sig helgens avslut. Ångesten inför tröskeln till den måndag på vilken jag står är åter påtaglig och jag försöker hålla tankarna på annat håll. Jag letar nya vattenhål inför den stundande resan till Prag. Gallerier och museum. Jazzklubbar och mikrobryggerier. Jag skruvar upp stereon för att stänga ute bruset. Söker stillhet i decibel. Skruvar efter ett tag ner och sätter mig en stund med gitarren. Skriver nytt. Jag häller upp ett varmt bad, sätter på stereon igen och sjunker ner i det ångande vattnet tillsammans med en kall Newcastle. Vattnet är nästan för varmt. Ånga då det möter den kalla novemberluften som strömmar in från det öppna fönstret i badrummet. Söndagsälvor dansar ovanför vattnet. Dåsiga och ovetande. En stund senare fattar jag penseln och målar lite. Allt det där hjälper för stunden men när jag till sist går och lägger mig och släcker ljuset är det svårt att somna. Det är som om tystnaden öppnar upp dörren på vid gavel. Som om den tillåter allt tillträde. Ingen urskiljning på det som släpps in. Så jag tar ett par djupa andetag och försöker finna ro i mörkret sökandes efter drömmen.