Bilder
Det är som om jag andas för första gången på flera dagar. Som om jag tar ett par djupa andetag där på fredagskvällen efter att ha hållit andan sedan söndagen. Tålmodigt och nästan desperat väntat på fredagen. I flera dagar har jag sett bilden på hur jag ska häller upp ett glas vin, sätter på The Nationals nya platta på Spotify och lagar lite mat. Hur jag senare på kvällen plockar upp gitarren och fortsätter på en ny idé hon framkallat. En sång i tanken. Hur jag på lördagsmorgonen sätter mig på ett café och väljer bilder till den där diktsamlingen för att äntligen kunna skicka in den. Ge den ett försök. Alla är de bilder jag haft för att kunna verka i veckan. Som en drog med abstinens. Ett mål för att tänka bort jobbet. Avverka det. Beta av dagar. Det är som om jag först nu får syre. Jag känner hur frekvensen av slagen i mitt bröst avtar och blodtrycket lugnar sig. Jag känner mina andetag. Vartenda ett. En saknad syresättning. En stund av vila. Jag försöker finna mig där i varandets rogivande närvaro. Ingen gårdag eller morgondag utan bara en existens. Just där på fredagkvällen. Just där i bilderna jag sett.
Lev och älska!
Daniel