Där i värme och glädje
Imorgon ska hon begravas. Imorgon säger jag adjö. Ett enskilt ljust står på bordet framför mig och ett glas vin strax bredvid. Kvällen tillsammans med morgondagen är mina tacksamma tankars. Tankarna om henne. Jag tittar på gamla fotografier och minns henne. Inte bara värmen och kärleken men även andra saker. Till synes enklare men ändå där, ändå viktiga. Jag tänker på fläderblomssaften och de inlagda gurkorna. jag tänker på penséer och tagetes. Jag kommer ihåg hur hon sparade och torkade blommor så att hon kunde så dem nästa år. Jag kommer ihåg den prunkande trädgården och hur hon hängde tvätt på torkvindan bredvid det blommande äppelträdet. Hur vi cyklade tillsammans när jag började lekskolan. Jag tänker på vaniljhjärtan som hennes vännina Ann-Marie köpte på Ståhls Bageri innan hon kom på besök. På tisdagar, alltid på tisdagar. Minnena kommer i en strid ström. Mängder. Men det gör inget att de framkallar tårar. Det gör inget ikväll. För tacksamheten och kärleken jag känner är lika stor som sorgen. Två strömmar men från samma källa. Så jag gråter, jag låter det komma. Efter morgondagen börjar jag omvandla de där tårarna som minnena framkallar till värme och glädje. Glädjen över att hon fanns där och att hon fortfarande finns där inom mig. Så ikväll och imorgon säger vi adjö farmor, bara för att hälsa på varandra igen just där i värmen och glädjen. Jag älskar dig!
/Daniel