En god jul!
Julaftonsmorgonen finns någonstans där utanför fönstret. Just där, just där pragmorgonen hittas dagens första ljus. Där rörelsen på gatan nedanför är i tilltagande och det rogivande ljudet av spårvagnar sänker min puls. Jag öppnar fönstret och låter den kyliga morgonluften svepa över min oskyddade hud. Naken vaknar jag i ett fönster på Ostrovni. För första gången någonsin firar jag inte julen i det lilla huset på Strandvägen. Jag firar det utan det välbekanta ljudet av klockan på väggen som förkunnar varje hel och halvtimme. För första gången någonsin. De enda som varit konstanta den 24 december genom hela mitt liv finns inte mer, så jag har tagit till flykt. Min farmor och far som varit där vid varje tillfälle ekar nu endast i minnen och bilder. I ett imperfekt. Någon annanstans, Jag fyller mina lungor med morgonluft och finner mig där i morgonen. I Prag. Tomheten är påtaglig men jag försöker ändå fylla den med något, om än bara med luft. Kyla. Jag tänker på henne och hur hon kanske firar med honom. En ny enhet. Deras. Jag tänker på värmen mellan dem, på åtrån och kärleken och hur hon hittat rätt. På henne, hennes tjejer och honom. Ljudet av pusselbitar som faller på plats. Kontrasten mot den kalla luft som sveper sig runt mig är tydlig. Kyla och värme. Kärlek och förlust. Jag ser dem där tillsammans i en familjekontext. På alla sätt unnar jag henne det. Mer än något annat, mer än någon annan. En jul i värme. Just allt det hon förtjänar så innerligt. Vi har inte hörts på ett tag. Den plötsliga tystnaden har tagit över och jag har inte vågat skriva något. En plötslighet som överraskat mig. En tystnad som tagit mig på sängen. Men jag kommer unna mig en julhälsning då det trots allt bara finns en jag önskar just det, allt det där. En god jul. En skön högtid. En helg av värme.
Lev och älska, och God Jul!
Daniel