En dag i Juli
Födelsedag! Jag vet inte vad jag ska tycka. I år genererar den något i mig. Åldersnoja. Jag känner mig lastgammal. Komplexen tar överhanden. Disharmonin genererar frågor och frågorna söker svar som inte finns. Gratulationerna som trillar in hjälper i stunden och fyller mitt hjärta. Jag vet att det bara är något som de flesta snabbt skickar iväg på en uppmaning av facebook, men ändå. De tar sig tiden att skriva de där orden. Det är fint tycker jag. Det värmer. Jag drar in dofterna av hav och tall och försöker skölja bort disharmonin i mig. Vill inte ha den där, inte under resan. Min paus. Så jag fyller mig med ljud och intryck. Försöker tränga bort det mörka. Städa bort det aviga. Redan tidigt på dagen har jag funderat på om hon kommer ihåg datumet. Antagligen inte, tänker jag. Det är ingen jag på något sätt förväntar mig men jag hoppas ändå på de där orden. Hennes. De som alltid ger något mer. De som är något större. Så när aftonen börjar sänka sig och solen smeker det egeiska havet med sina sista timmars strålar hoppas jag. Där på en balkong i en seranad av cikador så hoppas jag att den finns där någonstans trots allt. Dagen. Den 8:e Juli.
Lev och älska!
Daniel