Lätt, självklar och vacker
På tisdagskvällen finner jag en stunds ro igen. Vädret är stekande hett och den kvava luften ger egentligen inga optimala förutsättningar. När luften dallrar över Malmös asfalt och frågan kommer om jag ska följa med på en konsert är dock svaret självklart. För en mikrosekund hinner jag trots det att tänka att jag kanske inte borde gå. Under bråkdelen av en sekund flyter de där bilderna upp till ytan. En bild på hur hon dyker upp med en eventuell " honom".Tanken försvinner dock lika snabbt som den uppstått. Jag vet det bara är en automatisk reaktion av min hjärnas muskelminne. Skulle fallet varit så hade frågan aldrig ställts. Medveten om hur jag svettas sätter jag mig i taxin och beger mig dit. Plötsligt så står hon där. Den välbekanta pulsökningen är åter ett faktum. Lån gt mer än 62. Men denna gång är det en välgörande acceleration istället för en nedbrytande. En närande ökning av hastighet istället för tärande. Så när jag befinner mig i sammanhanget och musiken börjar så upplöses plötsligt den våta filt som lagt sig över mig den senaste tiden. Som om den aldrig funnits där. Kanske varar det bara för kvällen men jag omfamnar det där och då. Lättheten. Det självklara. Det oerhört vackra i det som förmedlas på scen, i sommarkvällen och det så oerhört vackra i henne. Allt gifter sig där i den varma aftonen och för en stund glömmer jag den tunga filten, glömmer jobb och höst. För en stund känns allt i harmoni. Sommar som sommar ska vara. Lätt, självklar och vacker.
Lev och älska!
Daniel