Jul på distans

Behovet av att fly har nog aldrig varit mer påträngande, mer nödvändigt. Behovet av att lägga mil mellan mig och julen. Så jag sitter åter där på Kastrup. En öl i morgonen i väntan på. Att jag kommer att belägras med bilder de kommande dagarna är självklart men på något sätt är de en gnutta mer abstrakta om jag befinner mig någon annanstans. För andra året i rad väntar Prag. Kanske är det en ny tradition som sjösatts. Förra året flydde jag minnet av barndomens jular där i ljuset av sorg, i år är det något annat, något än svårare. I år är det deras jul. Även det en ny tradition. Höstens tystnad har gjort tankarna allt påtagligare och bilderna tydligare. Självkritikens konturer allt fastare. Så flykten känns självklar och naturlig. Bilder har redan börjat samlas på hög för mitt inre som jag sätter min tilltro till resans filter. Hur de ter sig något mer diffusa där på distans. Som att de tillhör ett annat universum. Ja, jag sätter min tilltro till det där. Min tilltro till ett par dagar med den verkliga julen någon annanstans. Min tilltro till flykten.

Kommentera här: