Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Siste november. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med just det faktumet. Ett band som jag underligt nog aldrig sett spelar på kvällen men jag kommer hålla mig hemma. November. Hur mycket jag än önskar vara där så är väggen en mil hög. Hösten har bjudit på osedvanligt många konserter men jag har konsekvent hållit mig hemma från alla. Jag har saknat styrkan. Varit svag. Inte vågat riskera att springa på dem. Så ”det säkra före det osäkra” har varit min melodi. Så även på lördagskvällen. Jag håller mig där. November. Vet min plats. Istället skruvar jag upp stereon och möter henne där. En fiktiv värld där vi ser dem. En värld där vi går på konserter så som vi en gång gjorde. En annan värld. Ikväll låter jag dock biljetten ligga där på köksbordet oanvänd. Som ett eko från en annan tid. En vibration från så som det borde vara.
Siste november, ett tveklöst faktum. Det jag tror kommer bli årets jobbigaste månad ligger framför mig. Just där precis bortom kröken väntar den. December. Jag ser dem på julmarknader tätt intill. Kärleksfulla. Förälskade. En konsert om två veckor. Hand i hand. Jag ser dem handla julklappar och sedan ser jag långhelgen. Svart existerar den där i en snar framtid. Deras första som familj. Jag ser den 24:e. Jag ser hur den gnistrar av kärlek. Julklappar och en varsamt smyckad gran, kanske i ett gemensamt hem. En vecka senare kulminerar allt i den där kyssen på tolvslaget. Som om hela månaden fokuseras i just den punkten. I just den händelsen. Siste november, ett tveklöst faktum.